Pappa Bassaurus har gått på toaletten längst ner i slottets gamla fängelsehåla men Pappa Kapsyl är rädd för att gå dit. Han hör ett brummande ljud. Är det basfiolen? Han kanske är tillbaka. Det visar sig dock vara slottets vaktmästare som flyttar möbler så det vibrerar och låter. Besviken och fylld av ängslan beger sig Pappa Kapsyl mot fängelsehålans dinosaurietoaletter. Han öppnar den tunga källardörren, går nerför trappan och lyser sig fram i mörkret med en ficklampa. Läskiga ljud gör Pappa Kapsyl rädd men han går vidare. När något ryter och rör sig i mörket blir Pappa Kapsyl så skrämd att han tappar ficklampan. Men det är bara Pappa Bassaurus. Han är nykissad och nu är han spelsugen. Ljuset tänds, stämningen lättar och vi får höra hur en kontrabas kan låta. Man kan spela med stråken eller med fingrarna. Pappa Kapsyl vill leka dirigent så han plockar fram en korv-taktpinne ur fickan och börjar dirigera Pappa Bassaurus. Taktpinnen går dock av under konserten så den får ätas upp. De båda återvänder sen till familjen. Nu är alla dinosaurierna nöjda och ingenting kan stoppa dem från att spela ett klassiskt stycke från början till slut. Pappa Kapsyl är mycket nöjd och belönar Dinokvintetten med korvkalas.